myblackbird.blogg.se

De som följer Vampyrhistorian på dikta.se kan slappna av, jag har inte slutat med den. Men nu så lade jag upp delen 8-12 och det kommer flera snart. Jag hade mycket fokus på boken, men nu börjar jag skriva lite på novellerna igen - eh eller ja de mer aktivare novellerna.

 

Det var boken och lite saker där emellan som gjorde att jag inte kunde skriva på ett tag men nu så.

 

Dikta.se medlemmar, nu så är den igång igen ! :D

 

/MyBlackBird

Ja men lite kul måste man ha när man skriver. Man vill ju att de som läser den sen ska uppfatta allvaret men med en oväntad vändning kan man få dem att ofrivilligt att le åt den. När man läser en bok, oavsett genre. Vill man kunna skratta, le och känna det som berättas i den.

 

Har ni inte läst en bok då ni plötsligt ler, och har svårt att sluta? Eller plötsligt skrattar till? Om inte, så hoppas jag att jag kan lyckas med det. För det gör en bok bättre, jag har läst några sådana och vill lyckas själv med det.

 

Ja alltså med detta menar jag ju att jag sitter och skriver på Boken då, kom på det när jag läste tillbaka lite så skrattade jag svagt.

 

 

Och så fick jag ju en idé då xD

Kanske genomför det, har inte bestämt mig än. Jag tänkt iaf ta en av mina noveller eh böcker. Som då var upplagd på dikta, men nu rätta den, ändra den och skriva om den från grunden. Att få fram ett vettigt "exemplar" av storyn. Men då att skriva om den här, det vill säga - något utdrag. - Mina tankar. - Namn och titel. Att ni ska se hur en rättning kan gå till, arbete bakom en bok från grunden. (tänker skicka in den då till BC)

 

Som en av mina serier jag skriver, jag har tre av sex delar av den. Första skrev jag om tre gånger och då är jag ändå inte riktigt nöjd med den. Den andra boken skrev jag om två gånger bara, men den är bättre - tycker jag då. Sen den tredje är jag än på "kartan" av den ... men jag vet inte, jag tappade lite intresse av den då jag började på Boken xD Så serien är lite på hyllan just nu.

 

Ja men nu ska jag återgå till Boken.

 

Gotta Go

Take care and be safe!

Jo som sagt så blev det lite framskjutet eftersom jobbet tog lite av skriva tiden, men boken börjar dra mot sitt slut. Eller ja nästan iaf xD Nu är det lite forskning samtidigt som jag skriver, sedan är det snart läge att gå igenom allt och rensa, rätta och liknande. Jag vet redan nu lite jag måste ta bort eller utöka. Så med datorns alla flikar och pappret med pennan börjar jag på lite smått. Fast jag vet ju vad som kommer hända, jag kommer skriva på storyn och några till xD

 

 

Ah jag vill ju så Gärna bara skriva lite av den här!!

 

 

Dessutom ska jag snart skriva en baksida ... den kanske jag lägger upp ...

 

 

BTW, om det är någon som skriver för tryckning, för skoj eller så och har frågor så fråga på, hjälper gärna till ^^

 

Ha det Gött!!

 

 

 

--- Finns dem som ville att jag lade upp något, så gör det nu i samband med detta - dikt två längre ner-

 

Yay en inledning utan fortsatta meningar. Har inget att göra med inlägget egentligen. Men inte helt fel ...

 

Iaf, dagen började lite segt med stilla stående timmar. Men nu så, nu börjar natten rulla in på himlen och nu ska saker bli gjorda mer än bara i huvudet från tanken. Storyn börjar ta form då jag byter kapitel och om jag räknar hur många flikar som är ovanför tangenterna skulle väl folk på en chock av sju olika verk, då är det är tre som blir en med hjälp av fem andra som än gömmer sig bland skuggorna och fyra ökar i antal. Förvirringen som ger då du nu detta läser, inte vet vad jag sysslar med. Som benen springer och hjärtat bultar likt klockan tickar, rusar fingrarna snabbt likt små knackningar. Timmarna som aldrig verka räcka till försvinner en efter en likt en sten sjunker djupt ner till havets botten. Om någon skulle förstå varför detta sätt, då skulle alla förstå varför solen lyser. Hemligheter, mysteriet som aldrig får en lösning. För vad skulle en story vara utan en gnista, den där som irriterar men även lockar dig att läsa. Som detta ... något som drar men som inte förklarar. Som inter verka vilja ta slut, draget som forsätter. Elden som inte vill slockna. Du ler, du skrattar. Kommer att tänka på detta. För den gav inget, den gav mycket. Som en dikt, som människan. Vi alla har vårt träd med blad av blod ;

 

Faller likt smärtsamma tårar
blandas med regn och sprit
Förgylla sorgen vid gränden
Skuggor som faller i nattens mörker

Ilskan hämnas när ljuset slocknar
lågan som brinner ökar i styrka
tystnad som avslutar
friden för stunden

alla har vi vårt träd med blad av blod                

- som sagt om ni kommentera så låt bli grammatiken, tempus osv plz -

 

 

Vi skrattade i kör då vi gick genom korridoren, jag kastade flera blickar mot fönsterna. Kände blickarna jag inte kunde se. Innan jag fortsatte framåt. Inte bara det, efter skolan skulle jag gå bort till gymmet. Ganska långt att gå, i tystnad gick jag bort mot lokalen. Passerade cyklister och gående par. Fåglarna som reste sig från träden och flög över himlen. Skorna som mjukt slog i marken för varje steg, gatlyktorna var tända och gav mig en följande skugga. Jag visste att det var min, men det fick mig att vända mig om då och då. Kasta blickar mot lägenheterna och reagera så fort det knastrade ovanligt mycket. Men varje gång jag vände mig om, så var jag själv. En plastpåse skrämde mig då den kom flygandes över vägen. Jag suckade trött och körde mitt pass.

Väl hemma låste jag dörren snabbt bakom mig, stängde in mig på rummet och skrev klart lappen. Skakade och somnade rädd. Mina vänner märkte skillnaden, min pojkvän märkte den först. Jag blev tystare, jag mådde sämre, jag åt mindre och mindre. Jag blev blek och tyst. Jag var ett vandrande spöke på skolan dag efter dag. Jag tog mina saker för att promenera hem för veckan, jag gick långsamt, jag hade förlorat något. Jag kände det, min pojkvän svarade inte på sms. Det var som om han plötsligt inte fanns längre, som om han var en vild fantasi. De skarpa ljuset bländade mig ...

~Pojkvännen~

Nyheterna om händelsen fick honom att ta upp telefonen, även om han läste messen han hade fått, så satte han handen över munnen. Kunde inte vara möjligt! Tittade på apparaterna som pep och blinkade, såg kroppen under lakanet. Men vågade inte gå närmare sjuksängen. Vågade inte se hennes ansikte. Lappen brände i hans bakficka och läkarna kom in. Gav bara dåliga nyheter. Hon skulle inte vakna, hon var fast i koma. Tills kroppen ger upp. Slangar, sladdar var i en röra för honom. De ledde in under lakanet, runt om och mot apparater. Föräldrarna kom in, men han kunde inte möta deras blickar. Hans fel ... han skulle möta upp henne hemma. Men ... Tårarna rann. Han hade förlorat den enda som accepterade honom och älskade honom. Den enda som förstod honom.

 

Varje dag i en månad, lade han en ros på bordet i hennes rum, på sjukhuset. Det hade blivit många. Vissna som friska. Föräldrarna hade tagit beslutet att stänga av maskinen som höll henne vid livet. Han tog upp papperslappen och brast i gråt.

"Att se samma syn varje dag på bussen, att vara bland samma människor, åka samma turer och se samma utsikt under skolåren. Man vande sig helt enkelt, man hade inte så mycket till val. Känna den kalla luften bli varm och kvav. Skolan som passerade dag efter dag, och kompisarna som varje dag skrattade med mig och åt mig. Att det skulle ändras trodde jag aldrig var möjligt. Ingen trodde på mig, om obehaget jag kände. Om känslan om att vara förföljd. Varje dag, oavsett vart jag befann mig. Jagade mig till sömns. Nätter då jag har vaknat upp och höra andetag omkring mig. Men nej, jag var paranoid. Jag hade sett för mycket film. Var de svar jag fick. Men jag vågade inte berätta för dig, du betyder så mycket. Och rädslan om att du skulle lämna mig som en galen flickvän, fick det att göra ont. Men rädslan försvinner inte. Det gör den aldrig. Jag vågade inte berätta, men jag ville. Att du skulle hitta denna lappen, var en vild gissning. Jag hade en dålig känsla, som om jag hade förlorat dig. Jag skrev detta, samma kväll som jag gömde den. Jag hoppas att när du finner denna lapp, ringer du mig och vi skrattar ihop åt den. Jag hoppas verkligen det. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

Kram Cecilia "

 

Han plockade upp telefonen slog hennes nummer men kunde inte trycka på ring. Han slog upp blicken, för hon låg ju där. Läkarna sträckte sig för att stänga av maskinen. Han viskade lågt; "Jag kommer alltid att älska dig." Han vände sig om och lade ner lappen. "Jag kommer leva för oss båda." Föräldrarna skyllde på sig själva. Hon hade ju sagt saker till dem som hon inte hade sagt till honom. Han gav inte föräldrarna skulden. Utan han gav skulden på sig själv. Han borde förstått att något inte var rätt. Pipande blev svagare och blev till ett sorgset gällt ljud.

Ljuden därefter blev som en explosion i rummet. Läkaren trycket på en massa knappar, folk strömmade in i rummet och han blev knuffade vänligt åt sidan. Föräldrarna stirrade chockat på alla läkare. Synen han fick, då de drog bort lakanet fick honom att slå ner blicken. Men bort mot apparaten såg han, vågor. Vågor? Nej hjärtslag! Hennes kropp reagerade och ögonen öppnades stort upp, stirrade i taket och hon fick en plast - påsliknande för munnen ... syrgas! Han vaknade till och tog sig fram till henne, tog hennes hand och växlade blicken mellan apparaten och läkaren. Maskinen, de stängde av maskinen ...?

 

~Cecilia~

Smärtan i varje andetag och trycket som tvingade mig att andas, fick mig att vilja kräkas. Bröstkorgen brände och högg när luften fyllde lungorna. Jag hostade, men trycket var kvar. Tvingade mig att andas. Ögonen sved men jag blinkade bort smärtan. Andningen var den som tog mest energi. Jag ville blunda men en varm hand, nästan brännande mot min kalla hand fick mig att vrida svagt på huvudet. Där stod han, rödögd och viskade.

"Jag lämnar dig aldrig ..."

Jag har den här tidiningen Skriva och hittade då en novelltävling, med tema SE UPP. Någon mer som vill vara med. Deadline - 21 sept. Tema - SE UPP. Tecken inkl. mellanslag - 4000. skicka till [email protected]

 

Jag då, har lite svårt att skriva korta saker, så det ska bli lite spännande. Hade lite bollkastning av idéer med Clara för att tolka temat då. Jo vi hittade något jag kan skriva om ... bara ett problem. Jag ska försöka hålla mig till 4000 tecken inkl. mellanslag .... hmm spännande xD Sist då jag skrev en novell, ja den novellen var inte en novell så länge xD Den slutade på ca 236 000 (runt 110 sidor) tecken med mellanslag xD Planen var att skriva en kort novell som omväxling - ja men hur gick det med det xD Den var inte så kort ... så att skriva en på 4000 ska bli en utmaning ... Nu när jag funderar på noveller som är skrivna så tittade jag på en ganska gammal och bestämmer mig för att lägga upp den här ....

 

Jag testade att skriva, faktiskt en kort, story som skulle vara sorglig .... får se om jag lyckades. Den är lite gammal så grammatiken var inte den bästa men jag palla inte rätta den xD Så, snart så lägger jag upp den ...

 

Be right back!

 

 

Börjar med skrivningen då - Skriver en del noveller, men fokusen är ju på Boken då. Men tryckningen blir antagligen fram skjuten lite eftersom jag jobbar nu, men jo den börjar ta form och för att spara lite framtida arbeten med den så tar jag rättningen efterhand, kapitelvis, så rättningen kommer igång och så den blir klar. Och nej att skriva och rätta gör det inte rörigt .. Men jag måste verkligen försöka sluta börja på ny noveller, men det är svårt xD Men jag kanske kan hålla mig i skinnet nu när jag snart ska skicka in manuset till bokförlaget för att se vad de säger ... Fortfarande en bit kvar och jag ska inte stress skriva den, utan det får ta den tid det tar XP

 

Något kul där, nej xD Haha. Nu när saker förhoppningsvis har lugnat sig lite och det blir en mer stabil tillvaro så ska väl den komma igång på riktigt nu, man ska ta det lugnt när man börjar så man inte gör sig illa sen. Men man kan inte vara allt för snäll mot sig själv om det ska fungera. Så jag tänkte testa lite olika typer av träning och ja uppdatera lite här. För jag kan jobba, skriva, träna, äta vad jag vill, spela och vara med kompisar men ändå få tid över. Två timmar om dagen sitter man oftast och bara glo eller gå i cirkla så dags att bli av med den uttråkade timmen på dagen.

Diet, eh nej. Man ska äta det kroppen behöver. Proteiner - kolhydrater - fett och vitaminer/mineralar ... blabla. Ja men ni fattar. Men även ibland en riktigt kall Cola i stort glas med isbitar och citron ^^

Eh tillbaka till ämnet; Så det jag menar är att jag skriver tips och typ av scheman. Som: exempel på löpschema, simning, jogging, Dance Walk (eller vad det nu hette), dans, gym och andra typer av tips som gynnar träningen och dess resultat. Bilder och lite så ... Varför tränar jag? Det gynnar mig i framtiden, nu. Man mår bättre, sover bättre. För att jag vill.

 

Håller på att förbereda inför ena video projektet, eller ja båda. Men just nu är det manuskriptet som ska göras. Scenplatserna - Skådespelarna/modellerna - Yay låter som värsta filmen xD

Har redan tagit en del bilder, bubblor! XD Uttråkad, ja lite. Men det kanske kan fungera. Får se vad som händer med dem. Hmm, har jag några roliga bilder ... och återigen så vill den inte ladda upp -.-'

 

Jaja nu får väl jag sluta skriva xD

 

Take Care! ^^