Att se en bild, men veta att den inte finns.
Att sakna någon som inte ens existerar.
Viljan att det inte ska ta slut, att det ska finns oändlighet
men om det aldrig skulle ta slut, så skulle jag tröttna
Så med ett leende på läpparna, vet jag.
En typ av förälskelse av en personlighet som karaktären bär
Bilder som än idag sitter på min näthinna.
Att sakna någon som inte ens existerar.
Viljan att det inte ska ta slut, att det ska finns oändlighet
men om det aldrig skulle ta slut, så skulle jag tröttna
Så med ett leende på läpparna, vet jag.
En typ av förälskelse av en personlighet som karaktären bär
Bilder som än idag sitter på min näthinna.
--- Finns dem som ville att jag lade upp något, så gör det nu i samband med detta - dikt två längre ner-
Yay en inledning utan fortsatta meningar. Har inget att göra med inlägget egentligen. Men inte helt fel ...
Iaf, dagen började lite segt med stilla stående timmar. Men nu så, nu börjar natten rulla in på himlen och nu ska saker bli gjorda mer än bara i huvudet från tanken. Storyn börjar ta form då jag byter kapitel och om jag räknar hur många flikar som är ovanför tangenterna skulle väl folk på en chock av sju olika verk, då är det är tre som blir en med hjälp av fem andra som än gömmer sig bland skuggorna och fyra ökar i antal. Förvirringen som ger då du nu detta läser, inte vet vad jag sysslar med. Som benen springer och hjärtat bultar likt klockan tickar, rusar fingrarna snabbt likt små knackningar. Timmarna som aldrig verka räcka till försvinner en efter en likt en sten sjunker djupt ner till havets botten. Om någon skulle förstå varför detta sätt, då skulle alla förstå varför solen lyser. Hemligheter, mysteriet som aldrig får en lösning. För vad skulle en story vara utan en gnista, den där som irriterar men även lockar dig att läsa. Som detta ... något som drar men som inte förklarar. Som inter verka vilja ta slut, draget som forsätter. Elden som inte vill slockna. Du ler, du skrattar. Kommer att tänka på detta. För den gav inget, den gav mycket. Som en dikt, som människan. Vi alla har vårt träd med blad av blod ;
Faller likt smärtsamma tårar
blandas med regn och sprit
Förgylla sorgen vid gränden
Skuggor som faller i nattens mörker
Ilskan hämnas när ljuset slocknar
lågan som brinner ökar i styrka
tystnad som avslutar
friden för stunden
alla har vi vårt träd med blad av blod
blandas med regn och sprit
Förgylla sorgen vid gränden
Skuggor som faller i nattens mörker
Ilskan hämnas när ljuset slocknar
lågan som brinner ökar i styrka
tystnad som avslutar
friden för stunden
alla har vi vårt träd med blad av blod